onsdag 24 mars 2010

En vardag.

Jag har tidigare haft som plan att bli van de rutiner och den skotsel som ar pa barnhemmet, nar jag borjade vanja mig angrade jag mig genast! Jag ska inte bli van, jag ska inte acceptera..! Jag ska forsoka lara av allt de har att ge och jag ska forsoka bidra och forandra till det jag inte vill acceptera, det ar ju sa jag ar och vill vara. Forsoker att vara fullt narvarande varje stund jag ar i narheten av barnen. Vardagen pa jobbet har blivit att gora sjukgymnastik med nagra av barnen, massage och narhet, ge lite juice, prata och varda och leka med de andra 20 i rullstol, byta klader (blir en hel del bajs, kiss och spya men detta ar nagot som jag som tur var blivit ordentligt van vid), handuksblojan ar inte riktigt kanon i torrhetssyfte. Vi promenerar ocksa med nagra av barnen sa att de far lite egen tid och friskluft. Jag och cpskadade, 9ariga, Baltacar har tranat pa rullstolskorning. Jag satte honom, i en av bebisarnas rullstol, den var lagom till honom sa han nadde ner till drivringarna, var dock lite trixigt eftersom han bara kan kora med en hand och Rullarna ar otroligt troga. Annu tycker han battre om sin rullstol, troligtvis tycker han att den lilla kanns barnslig eftersom det ar sa han ar van. Det ar en annan kille som jag ocksa jobbar mycket med, jag har inte sett honom le sen jag kom hit. Det sags att han blev lamnad ensam i lagenheten stora delar av sin uppvaxt nar han var liten. Han pratar inte. Jag forsoker bekrafta honom, ofta. Jag marker ocksa vilken fordel det ar att ha last lite psykologi, man har storre forstaelse till vad en del av barnen varit med om och gar att parera de brakiga barnen genom positiv forstarkning bla. Jisses, det ar sa mycket jag vill beratta om barnhemmet och om livet har. Far bli mer eftersom!

Utover barnhemmet har vi tagit det ganska lugt, carris har legat ordentligt sjuk med Rapidomage ett par dar, nu har hon repat sig som val ar. Veckans utmaningar blev att ensam aka Shapa till Ajudes mote i stan med rullstol och allt, nar Carris var sjuk! Jag klarade det! Vagarna, sanden, trottoarkanterna och att se rejalt sjalvsaker ut pa maputos bakgator nar jag skulle hitta ratt. HA! SA DET SA! :P Andra utmaningen var att jag haft en natt med rapidomage, detta nar vart badrum just var utslitet pga renovering! En balja pa rummet var vad jag hade att tillga, roligare och lattare saker har jag varit med om. Tack och lov sa varkar det ha varit kortvarig tomning iaf :) Ursakta stycket med skitsnacket :)

Jag undrar hur ni har det dar hemma, skriv garna och beratta. Ytterligare tankespalt kommer snart snart. ate logo. ses senare.

4 kommentarer:

  1. Vad bra att du lyckades med bloggen :)

    Väldigt intressant att läsa om vad ni går igenom också.. Fast du ? Ge sig ut på bakgatorna så där helt själv ? Ajjabajja :D

    Saknar dig sötnos..
    Kramar och kyssar till dig..

    SvaraRadera
  2. Kära Marlene!!
    Jättekul att läsa om lite av det du upplever, tänker och lär! Har skrivit ett längre brev på din facebook. Enormt stor kram och skönt att höra att ni båda verkar friska igen. Ser fram emot att höra vad som händer framöver...
    Hanna

    SvaraRadera
  3. Jag håller med Hanna, det är jätteroligt att höra om vad ni upplever.
    Här hemma är det sol idag, igår var det också sol och jag tror temperaturen låg på 12 grader Det är ett riktigt vårväder vill jag lova.. :D

    Hoppas du kommer ner och hälsar på när du kommer hem.

    Kram

    SvaraRadera
  4. Det låter otroligt lärorikt det där!! Fäller en liten tår när jag läser om barnen som du berättar om... Jag ska verkligen försöka komma iväg på nåt sånt där jag med, så man sku känna att man verkligen gör något viktigt, något utöver det vanliga. Det är min dröm i alla fall, har varit det länge...

    NÅ, hoppas ni har det bra i fortsättningen å håll er undan från rapidomage :)
    Kram

    SvaraRadera