Rundresor

Nyss spontanade vi ivag till bland de mest fantastiska jag upplevt, Victoriafallen i Zimbabwe. Nu reser vi runt i norra Mocambique. Har sett en O med djungelbokskansla, ni vet den overgivna staden som apor flyttat in i, pa 1800talet lamnade Portugisierna den och nu bor Mocambiquaner i de overgivna byggnaderna och ruinerna, helt ororda. Galet vackert men ocksa markligt att se.

Vi har sett den ratta bemarkelsen pa paradisstrander, vi har lexat upp ficktjuvar pa gatan. Turism och servicekansla saknas, men manniskorna och platserna ar fantastiska!

Ah jisses, ett snabbt kast ner i vattnet, fran under baten simmade 3 delfiner, 4 andra var just framfor mig, de vande sig om och kikade pa mig, och laste av mig med sonaret. Damn vad maktigt! Ocksa har vi akt tag genom Mocambique, det ar sa vackert, att se manniskorna och barnen i de enkla byar de lever i, och deras satt att jobba och overleva dagen... jag beundrar dem sa mycket.

Vi har nu fatt ett nytt begrepp pa ordet fraichhet! Och jag har fatt ett nytt intresse, paddla kajak! Imorrn rullar vi vidare mot Malawisjon.

Manniskorna i Malawi,shit, jag ar fralst, de ar helt fantastiska!Lite trassel med visum, a transport, men annars ar det bra och ja har nog blivit delvis afrikan nu. Just d, nagra rastisar har jag ocksa gjort. Den 17e ar vi pa svensk mark igen. Da ska jag kramas massor med alla er! Innan dess har jag tunga farval att ta itu med till vanner, vardfamilj och framfoallt barnen pa Infantario. Far ja ta med nagra barn hem?

Det har ar nagra ord av var langa resa runt, blev en kort sammanfattning eftersom det ar sa mycket vi vill se sa blir det inte mycket internet. De platser vi hann se var Nampula, Ilha de Mocambique, Pemba, Coamba, Lichinga, Malawi; Mongochi, Cape Maclear, Blandtair. Nu ar det bara 3 dar kvar innan hemresa. de avsslutande orden kommer hemma fr4an sverige. Och dar far ni ocksa den muntliga langa versionen.
Ta hand om er! Snart ses vi :)

do you belive?

Jag borjar mer och mer kanna mig som Bahai.

Berattar snart mer om var rundresa i norra Mocambique.

Pa resan i malawi raddar en kille var situation, pga foljande:

"...because I don´t belive in failure."

Att lara av och njuta av!

Alltsa ni maste ju bara fa veta, iaf en del, av allt det fina som jag lar av, njuter av och uppskattar har i Mocambique:

* Varmen!
* Friheten alla lever med.
* Att leva for dagen.
* Fantastiska mornar dar man vaknar till ljudet av faglar och liv och rorelse varje morgon vid 6.00 (Jag ar numera i stort sett morgonpigg och stressar inte pa mornar!)
* Att man bjuder nar man har mojlighet och nar det ar slut sa ar det slut, tills dess hjalper man varandra.
* kalla uppfriskande duschar.
* Snabba duschar och vattensparande. (Numera numera nyttjar jag ca 7tillbringaremed vatten/dusch, detta trots mitt har.
* allt gar sa snabbt i detta omaterialistiska land, inge smink, inge langa duschar, vi lagger tiden pa annat.
* I afrika skyndar INGEN.
* Mojlighterna, vill man ha in 40pers i en minibuss sa tar man det, vill man frakta skrivbord i en roddbat gor man det, vill man styra rullstol i djupsand gorman det. (Lagbristerna i landet kan dock vara pa bade gott och ont)
* Hjalpamheten (hade en stafetthjalp i fredags, vi gick upp for en 6kvarter lang uppforsbacke, jag kom upp i ett 30tal hjalpare! jag ljuger inte, de bara kom en efter en och slappte inte foran jag sa tack!)
* Sociala manniskor, man fyller snabbt latt och snabbt telefonlistan med nummer till vanner och bekanta.
* har ar man brothers med massor (dvs riktigt nara vanner-efter ett langt tag har insag vi att alla inte var familjemedlemmar, jisses vad syskon de hade varit annars.)
*Har sorjer man och sen gar man vidare.
* Har ar karlek relativt latt, alskar hit och alskar dit. Snabbt som attan infinner sig tydligen dessa kanslor har!
* Kapulanans fantastiska anvandingomrade. (ett tygstycke som anvands till allt, kjol, klanning, handduk, filt, toavaggar, servett, hatt, barnvagn, skydd till mat, huvudbararring, gardiner, dukar, varme, svalka, ALLT!
* Kvinnornas balans. de bar allt pa huvudet, har bla sett en som bar ett bord med grejor pa, en annan som bar en 1liters colaflaska utan barring och utan att vattnet rordes i flaskan, testa det ni...
* den fantastiska kroppsstyrka som kvinnorna har! deras kroppar gor allt som vara maskiner gor i sverige. tank er 3stora tvattmaskiner med lakan handdukar klader och allt, for hand med urvridning och allt. Vi svenskar ar inte langre byggda for detta.
* Kvinnorna ar kaxiga, trygga, kvinnliga(de ar stolta over sina kurvor), starka och star pa sig! De ar mina idoler, jag forsoker lara mig av dem!
* Mannens tanke, "det loser sig" ar ocksa ganska fascinerande.
* Hamburgarna har, jag gillar inte hamburgare i sverige, men har! Farskt brod, rejalt kryddat ordentligt kott, Sota fina tomater och rejalskiva ost!mmm
* Denmmaten man kan kopa som ar obesprutad.
*Ororda fantastiska strander (ibland valjer de att ta betalt pa oar bara for att halla dem ororda)
* Bussarna gar nar de ar fylla och inte nar klockan sager ngt.
* som nagon sa: Sverige har klockan men Mocambique har tiden!

herregud, kan beratta massor!
men nu maste jag hem, vi ska lara var mama att baka kladdis, herregud sa gott!
Horrni, lamna garna ett avtryck nar ni last. Tycka om er!
Krama

Sjalvprioritering i Bilene.

I helgen for vi ivag pa en valbehovd semesterhelg till Bilene. Det var helt fantastiskt! Vackra strander, klart vatten, sol och tur med vadret. annanasfanta. En natt dar vi bara lag och kikade pa en stjarnklar himmel pa en strand. Ja, vi njot helt enkelt. Och dessutom, taaatataaaa.. ASFALTVAG! tihi. var sa smidigt! Och trevliga manniskor sallskapade med oss som vanligt och anda fick vi lugna stunder pa stranden, jag fick lasa min bok ifred utan att Mocambiqueanska ungdomar kryper in enunder boken och laser med mig. hehe. Min kropp och min sjal blev lycklig och ater toppinspirerad till fortsatt arbete mot forbattringar pa barnhemmet.

Pa barnhemmet prioriterar man faktiskt ofta bort sig sjalv. Jag och Carris drog till exempel igang en duschning av vara 15barn forra veckan. De har sagt att barnen duschar varje morgon. Vi synar eftersom de alltid har pa sig nattblojan nar vi kommer, de har matrester fran gardagens middag och de luktar. Pa bade barn och materialtillgang markte vi att detta inte var nagon vana... vi anvande balja och hallde vatten med en karaff och tvalade in med en rejal tval. Jag har aldrig kannt att de luktat sa gott. Det ar naturligtvis alldeles for mycket jobb for mig och min kropp med lyften, att halla barnen och torka dem och konstiga kroppsstallningar till 15barn. Men sa lange man kan, ar det nagot man skiter helt och hallet i. Ett sadant basalt behov, det var det enda jag tankte pa och da blir man ocksa otroligt mycket starkare. Efterat fick jag daremot betala med vark. Men aven njuta av godoftande mysungar for ett tag. Min tanke ar nu hur man ska gora for att fa aven detta att bli en vana for personalen..? Pa samma satt som jag vill att tandborstning, blojbyte, langa lugna maltider vid matbord, lek, vatten och fruktstunder, pedagogik, sjukgymnastik, promenader och friskluft, halsokoll, tandlakarbesok och att snortorkning ska ga pa rutin och vana. Vi jobbar vidare pa detta. Ni dar hemma som jobbar med manniskor och annat, jag vil bara saga det och paminna om att ni gor ett bra jobb! vi alla behover jobba for att hjalpa varandra och fa det att ga ihop.

Nu ska vi traska hem forbi vattenpolarna, har varit varldens ask och regnskur idag. Nagot som iochforsig hander relativt ofta har. Ar som ett fyrverkeri pa himlen! Och inne blir det mysstund eftersom strommen och lyset oftast gar varje gang. Ha en skonkvall. Govanner. Puss.

Tack Mocambiquaner, och lite handelser.

Alltsa grejen ar ju den att landet ar inte riktigt rullstolsanpassat(hor och hapna), for att ta sig till olika stallen ar det massa sand, trasiga vagar, massa folk och massor med fullknokade shapasar. Anledningen till att man inte tanker sa mycket pa detta ar att fantastiska manniskor hjalper oss hela tiden! De bar rullen, de bar mig, de styr rullen, de foljer och skyddar oss pa natterna nar det ar osakert ute. (Fragan om vilka man ska lita pa far man dock stalla sig, jag har paborjat ett eget kapitel med Tema Trust I min dagbok) Herregud! Vilket folk! Tack!

Men spridningen ar stor, jag har insett att nar nagon ligger halvt avsvimmad pa gatan sa ar det ingen som reagerar eller stannar, sag en kvinna liggandes précis bredvid en korsning, nedanfor sin rullstol. Jag fick inte var chauffor att stanna, och ingen annan gjorde det heller, sant gor en Forbannad! Arg har man ocksa blivit pa alla de shapasar som passerar och bara skakar pa huvudet, trots att det fanns en hel 0,5a kvadratmeter vi hade kunnat knoka in oss pa! Nu har jag iaf kommit pa taktiken for nattakning med shapa, har kommer raden:

- Stalla sig framfor folkmassan mot vagen och vara riktigt beredd!
- Se urkaxig ut.
- Bestamma I forvag vilken shapa man ska med.
- Kasta sig fram till bildorren innan den har stannat. (Da blir de andra manniskorna sa snopna att de slapper en.
- Stalla rumpan I dorroppningen och ta av hjulen dar.
- Lagga nagra saker I famnen pa den arbetande dorroppningskillen och ta med sig resten in.
- Leta upp de som ser mest palitliga ut bland de sittande passagerarna (Om mojligt nagon nykter, kan dock vara svart att hitta) och garna nagon som har fru eller barn bredvid sig.
- Vaga lita pa att de kan ta emot grejorna och satta sig i nagons kna.
- Hela tiden: Se sjalvsaker ut, var lugn, var skarpt.
- Ha de viktigaste tillhorigheterna i magvaskan.
tihi, viktiga kunskaper har i Mocambique.

Gatans fattigdom 05.00
Efter en dryg manad ar man verkligen inne i livet har, livet och standarden har i Mocambique har blivit vardag. Jag tanker nett och jamnt pa att de ar fattiga langre. En anledning ar att tyvarr ar det svart att lara kanna de fattigaste manniskorna eftersom de tigger och ar svarare att lita pa, och de vill sallan visa sina liv och hem. Manniskorna med trasiga klader tanker man ar sparsamma, barnen som jobbar pa gator och falt tanker man har slutt skolan for dagen, och alkoholen ser man som normaldryck. Fredag natt, nar vi akte shapa hem frn coucounut, da blev jag pamind. Man sag hur otoligt manga det var som sov pa kartongbitar pa gatorna, enskilda, barn, ungdomar, ibland familjer.


Vi har forsokt hinna ta oss till internet hela veckan men forst idag blev det av. Ar sa mycket fint och nytt vi vill beratta om! Idag var dock egentligen inte den basta dagen. Ett av vara barn pa jobbet blev medvetslos, jag var den enda dar som kunde gora ngt till en borjan, det gick bra (som tur var har jag gatt forsta hjlpen) och hon mar battre nu. Men upptackte efterat hur otroligt radd man blir. Speciellt nar man ser de olika sjukdomar barnen bar pa, och mycket revs upp igen eftersom ett barn dog I borjan av aret, just fore vi kom hit. De som jobbar pa barnhemmet ar inte alltid de som agerar mest… Vi skulle verkligen onska att barnen fick mer vard! Livet blir sa markant nar ngt sadant har hander.

Nu hoppas vi att fintjejen mar bra imorrn! Ett nytt inlagg om afrikas basta sidor kommer valdigt snart och jag ska aven beratta om de utflykter vi gor och de manniskor vi traffar!
Apropa det, vill traffa er vanner och familj! Och vill visa er Mocambique. Tack for alla fantastiska mail ni skickat, idag har jag njutit sa mycket av att lasa dem, de var verkligen sa valbehovda! Snart hors vi. Stort utbyte av langa kramar.

En vardag.

Jag har tidigare haft som plan att bli van de rutiner och den skotsel som ar pa barnhemmet, nar jag borjade vanja mig angrade jag mig genast! Jag ska inte bli van, jag ska inte acceptera..! Jag ska forsoka lara av allt de har att ge och jag ska forsoka bidra och forandra till det jag inte vill acceptera, det ar ju sa jag ar och vill vara. Forsoker att vara fullt narvarande varje stund jag ar i narheten av barnen. Vardagen pa jobbet har blivit att gora sjukgymnastik med nagra av barnen, massage och narhet, ge lite juice, prata och varda och leka med de andra 20 i rullstol, byta klader (blir en hel del bajs, kiss och spya men detta ar nagot som jag som tur var blivit ordentligt van vid), handuksblojan ar inte riktigt kanon i torrhetssyfte. Vi promenerar ocksa med nagra av barnen sa att de far lite egen tid och friskluft. Jag och cpskadade, 9ariga, Baltacar har tranat pa rullstolskorning. Jag satte honom, i en av bebisarnas rullstol, den var lagom till honom sa han nadde ner till drivringarna, var dock lite trixigt eftersom han bara kan kora med en hand och Rullarna ar otroligt troga. Annu tycker han battre om sin rullstol, troligtvis tycker han att den lilla kanns barnslig eftersom det ar sa han ar van. Det ar en annan kille som jag ocksa jobbar mycket med, jag har inte sett honom le sen jag kom hit. Det sags att han blev lamnad ensam i lagenheten stora delar av sin uppvaxt nar han var liten. Han pratar inte. Jag forsoker bekrafta honom, ofta. Jag marker ocksa vilken fordel det ar att ha last lite psykologi, man har storre forstaelse till vad en del av barnen varit med om och gar att parera de brakiga barnen genom positiv forstarkning bla. Jisses, det ar sa mycket jag vill beratta om barnhemmet och om livet har. Far bli mer eftersom!

Utover barnhemmet har vi tagit det ganska lugt, carris har legat ordentligt sjuk med Rapidomage ett par dar, nu har hon repat sig som val ar. Veckans utmaningar blev att ensam aka Shapa till Ajudes mote i stan med rullstol och allt, nar Carris var sjuk! Jag klarade det! Vagarna, sanden, trottoarkanterna och att se rejalt sjalvsaker ut pa maputos bakgator nar jag skulle hitta ratt. HA! SA DET SA! :P Andra utmaningen var att jag haft en natt med rapidomage, detta nar vart badrum just var utslitet pga renovering! En balja pa rummet var vad jag hade att tillga, roligare och lattare saker har jag varit med om. Tack och lov sa varkar det ha varit kortvarig tomning iaf :) Ursakta stycket med skitsnacket :)

Jag undrar hur ni har det dar hemma, skriv garna och beratta. Ytterligare tankespalt kommer snart snart. ate logo. ses senare.

Tycka om!

Jag alskar afrika och Mocambique och Glovdina(som vi bor hos) och alla barn pa barnhemmet, gatorna, varmen, manniskorna, landskapet, det ar fantastiskt, ar sa mycket fint vi upplever! Snart snart kommer en langre berskrivning. Tills dess ta hand om er!

Kontroll och hemmakanslor

Kontroll och hemmakanslor, kanns som jag latt skulle kunna stanna ett halvar till. Vi talar lite smatt Portugisiska nu och det kanns fantastiskt att kunna kommunicera med fler (nar jag ar hemma kommer jag dessutom vara oslagbar pa sharader!), vi har lart oss aka Shapa (minibuss som tar in lika mycket folk som en svensk vanlig buss typ, ganska skraltig och kor som attan och discomusik som dunkas:), jag och carris ar kung pa att hantera sandvagarna med rullen och vi har aven fatt en afrikansk look med nagra rastaflator, 4kr kostade det.

Pa garden dar vi bor finns typ allt vi ater: hons, kalkon, ander, grisar, sallad, notter, bananer, apelsiner, avokado och ett 10tal andra varianter harifran! Fantastiskt! Nar man ater med handerna pillar man in maten med tummen:) Trana vett ja! Varje dag traffar vi otoligt fina manniskor. I helgen besokte vi en marknad, vi blev overosta(!) av forsaljare och var helt slut efter en timma med "Madame", "madame"," madame", "I'm hungry, please, buy!"

Pa sondagen fick vi folje till on schefina av tva vanner harifran, den var nastan helt tom forutom nagra jattekrabbor och ett fatal hus. On var otroligt vacker och ren! Dar picknickade vi och badade. En liten detalj var bara att det osregnade och dundrade fran och till under dagen, forsta gangen det var svalt i Mocambique:) Det gungade pa valdigt ordentligt i den lilla motorbaten nar vi skulle hem igen, tack och lov fanns flytvastar! Havet, strandpromenaden, spanningen, regnet-jag kande mig otroligt fri.

Vi var lediga fran barnhemmet i tva dar, under denna korta tid hinner jag anda sakna barnen otroligt mycket, ofta gar jag nog in och intar mammakanslor.. kanske eftersom det ar brist pa denna karlek fran de vardande. Vart ar foraldrarna nar de borde trosta, krama, lugna och forklara?? ? Manga saker som hander (och framforallt som inte hander) pa barnhemmet gor mig otroligt ledsen och forbannad. Men barnen gor att man orkar och kampar vidare med orattvisorna och forsoker gora det sa dragligt som mojligt for dem!

Utover jobbet sa facineras jag av odlorna, njuter av varme (kanon for mina leder-har betydligt mindre vark) och nu forsoker jag vila bort min hosta som varat pa tok for lange (tack mamma for att du envisades med att lakrisstangen skulle med, den lindrar).

Igar gjorde jag mig fin, jag klippte naglarna, och pa kvallarna tar vi lite lukta gott-myggmedel, btw. snart kan jag flata haret under armarna-FeministJavisst! :) Horrni darhemma, saknar er. Ni tar hand om er va? Dricker mjolk, vattnar blommorna, sover ordentligt och njuter av dagar? PUSS

Acklimatisering.

Okej, vi ar har!:) Svart att fatta, allt gick sa otroligt snabbt sista dagarna innan avresa. Resan hit gick iaf helt enligt planerna och vi mar riktigt bra! Ni vet alla filmer om afrika, exakt sa ar det! Vi haller pa att vanja oss vid varmen, nattsvetten, rattor, odlor, massvis me flugor, myggbett som pingisbollar, portugisiskan, sandvagar, galna trafiken, dofterna, dricksvattnet (smaker som det luktar nar jag rengor mitt aqvarie for ni som vet), morkt och nastintill utgangsforbud strax efter 18(pga den hoga brottsligheten mot tjejer), fattigdomen och vid alla kanslor som uppstar. Igar hade vi besok av en kvinna med ett litet barn, vi fick senare veta att hon och pappan hade aids, det forklarade varfor bebisen var 10manader och sag ut som 5man pga att kvinnan inte kunde amma. Allt kanns nu sa nara, det ar pa riktigt...

Vi har nu gjort 2 dagar pa Infantario, barnhemmet.Det som sa manga manniskor harifran sagt, "It will be a big challenge!"- det stammer! Forutom maktlosheten att kunna hjalpa alla 70 barn, med oppna sar och apatiska problem m.m, sa ska vi halla koll sa inga valdtakter eller brak sker bga pojkar i puberteten med autistiska problem. Idag skulle en handikappad tjej foda och idag blev vi forfoljda av en kille som vi blivit varnade for som aggressiv, han ville ha de leksaker vi holl i.Tur att vi ar tva, och vi kommer garanterat lara oss! Kanslorna kring allt vi ser far komma och ga. Nu ska vi ga hem till var barska men kloka"mama" som just slaktat hons som vi lar fa till middag idag igen. Smaskens! Vi saknar och tanker pa er. Hejdlost med kramar fran de tva vita i vackra och harliga Mocambique.