En vardag.

Jag har tidigare haft som plan att bli van de rutiner och den skotsel som ar pa barnhemmet, nar jag borjade vanja mig angrade jag mig genast! Jag ska inte bli van, jag ska inte acceptera..! Jag ska forsoka lara av allt de har att ge och jag ska forsoka bidra och forandra till det jag inte vill acceptera, det ar ju sa jag ar och vill vara. Forsoker att vara fullt narvarande varje stund jag ar i narheten av barnen. Vardagen pa jobbet har blivit att gora sjukgymnastik med nagra av barnen, massage och narhet, ge lite juice, prata och varda och leka med de andra 20 i rullstol, byta klader (blir en hel del bajs, kiss och spya men detta ar nagot som jag som tur var blivit ordentligt van vid), handuksblojan ar inte riktigt kanon i torrhetssyfte. Vi promenerar ocksa med nagra av barnen sa att de far lite egen tid och friskluft. Jag och cpskadade, 9ariga, Baltacar har tranat pa rullstolskorning. Jag satte honom, i en av bebisarnas rullstol, den var lagom till honom sa han nadde ner till drivringarna, var dock lite trixigt eftersom han bara kan kora med en hand och Rullarna ar otroligt troga. Annu tycker han battre om sin rullstol, troligtvis tycker han att den lilla kanns barnslig eftersom det ar sa han ar van. Det ar en annan kille som jag ocksa jobbar mycket med, jag har inte sett honom le sen jag kom hit. Det sags att han blev lamnad ensam i lagenheten stora delar av sin uppvaxt nar han var liten. Han pratar inte. Jag forsoker bekrafta honom, ofta. Jag marker ocksa vilken fordel det ar att ha last lite psykologi, man har storre forstaelse till vad en del av barnen varit med om och gar att parera de brakiga barnen genom positiv forstarkning bla. Jisses, det ar sa mycket jag vill beratta om barnhemmet och om livet har. Far bli mer eftersom!

Utover barnhemmet har vi tagit det ganska lugt, carris har legat ordentligt sjuk med Rapidomage ett par dar, nu har hon repat sig som val ar. Veckans utmaningar blev att ensam aka Shapa till Ajudes mote i stan med rullstol och allt, nar Carris var sjuk! Jag klarade det! Vagarna, sanden, trottoarkanterna och att se rejalt sjalvsaker ut pa maputos bakgator nar jag skulle hitta ratt. HA! SA DET SA! :P Andra utmaningen var att jag haft en natt med rapidomage, detta nar vart badrum just var utslitet pga renovering! En balja pa rummet var vad jag hade att tillga, roligare och lattare saker har jag varit med om. Tack och lov sa varkar det ha varit kortvarig tomning iaf :) Ursakta stycket med skitsnacket :)

Jag undrar hur ni har det dar hemma, skriv garna och beratta. Ytterligare tankespalt kommer snart snart. ate logo. ses senare.

Tycka om!

Jag alskar afrika och Mocambique och Glovdina(som vi bor hos) och alla barn pa barnhemmet, gatorna, varmen, manniskorna, landskapet, det ar fantastiskt, ar sa mycket fint vi upplever! Snart snart kommer en langre berskrivning. Tills dess ta hand om er!

Kontroll och hemmakanslor

Kontroll och hemmakanslor, kanns som jag latt skulle kunna stanna ett halvar till. Vi talar lite smatt Portugisiska nu och det kanns fantastiskt att kunna kommunicera med fler (nar jag ar hemma kommer jag dessutom vara oslagbar pa sharader!), vi har lart oss aka Shapa (minibuss som tar in lika mycket folk som en svensk vanlig buss typ, ganska skraltig och kor som attan och discomusik som dunkas:), jag och carris ar kung pa att hantera sandvagarna med rullen och vi har aven fatt en afrikansk look med nagra rastaflator, 4kr kostade det.

Pa garden dar vi bor finns typ allt vi ater: hons, kalkon, ander, grisar, sallad, notter, bananer, apelsiner, avokado och ett 10tal andra varianter harifran! Fantastiskt! Nar man ater med handerna pillar man in maten med tummen:) Trana vett ja! Varje dag traffar vi otoligt fina manniskor. I helgen besokte vi en marknad, vi blev overosta(!) av forsaljare och var helt slut efter en timma med "Madame", "madame"," madame", "I'm hungry, please, buy!"

Pa sondagen fick vi folje till on schefina av tva vanner harifran, den var nastan helt tom forutom nagra jattekrabbor och ett fatal hus. On var otroligt vacker och ren! Dar picknickade vi och badade. En liten detalj var bara att det osregnade och dundrade fran och till under dagen, forsta gangen det var svalt i Mocambique:) Det gungade pa valdigt ordentligt i den lilla motorbaten nar vi skulle hem igen, tack och lov fanns flytvastar! Havet, strandpromenaden, spanningen, regnet-jag kande mig otroligt fri.

Vi var lediga fran barnhemmet i tva dar, under denna korta tid hinner jag anda sakna barnen otroligt mycket, ofta gar jag nog in och intar mammakanslor.. kanske eftersom det ar brist pa denna karlek fran de vardande. Vart ar foraldrarna nar de borde trosta, krama, lugna och forklara?? ? Manga saker som hander (och framforallt som inte hander) pa barnhemmet gor mig otroligt ledsen och forbannad. Men barnen gor att man orkar och kampar vidare med orattvisorna och forsoker gora det sa dragligt som mojligt for dem!

Utover jobbet sa facineras jag av odlorna, njuter av varme (kanon for mina leder-har betydligt mindre vark) och nu forsoker jag vila bort min hosta som varat pa tok for lange (tack mamma for att du envisades med att lakrisstangen skulle med, den lindrar).

Igar gjorde jag mig fin, jag klippte naglarna, och pa kvallarna tar vi lite lukta gott-myggmedel, btw. snart kan jag flata haret under armarna-FeministJavisst! :) Horrni darhemma, saknar er. Ni tar hand om er va? Dricker mjolk, vattnar blommorna, sover ordentligt och njuter av dagar? PUSS

Acklimatisering.

Okej, vi ar har!:) Svart att fatta, allt gick sa otroligt snabbt sista dagarna innan avresa. Resan hit gick iaf helt enligt planerna och vi mar riktigt bra! Ni vet alla filmer om afrika, exakt sa ar det! Vi haller pa att vanja oss vid varmen, nattsvetten, rattor, odlor, massvis me flugor, myggbett som pingisbollar, portugisiskan, sandvagar, galna trafiken, dofterna, dricksvattnet (smaker som det luktar nar jag rengor mitt aqvarie for ni som vet), morkt och nastintill utgangsforbud strax efter 18(pga den hoga brottsligheten mot tjejer), fattigdomen och vid alla kanslor som uppstar. Igar hade vi besok av en kvinna med ett litet barn, vi fick senare veta att hon och pappan hade aids, det forklarade varfor bebisen var 10manader och sag ut som 5man pga att kvinnan inte kunde amma. Allt kanns nu sa nara, det ar pa riktigt...

Vi har nu gjort 2 dagar pa Infantario, barnhemmet.Det som sa manga manniskor harifran sagt, "It will be a big challenge!"- det stammer! Forutom maktlosheten att kunna hjalpa alla 70 barn, med oppna sar och apatiska problem m.m, sa ska vi halla koll sa inga valdtakter eller brak sker bga pojkar i puberteten med autistiska problem. Idag skulle en handikappad tjej foda och idag blev vi forfoljda av en kille som vi blivit varnade for som aggressiv, han ville ha de leksaker vi holl i.Tur att vi ar tva, och vi kommer garanterat lara oss! Kanslorna kring allt vi ser far komma och ga. Nu ska vi ga hem till var barska men kloka"mama" som just slaktat hons som vi lar fa till middag idag igen. Smaskens! Vi saknar och tanker pa er. Hejdlost med kramar fran de tva vita i vackra och harliga Mocambique.